Polska. <3

Rzeczpospolita Polska

Den 11 november 1918, för 90 år sedan, utropades Polens självständighet.
Efter 123 år delning mellan de stora makterna Ryssland, Österrike-Ungern
och Preussen dök Polen upp igen på kartorna som ett oberoende land.
Den 11 november, Självständighetens Dag, Polens nationaldag
(Och ja, jag har gjort min läxa.)


"Wtedy, kiedy los nieznany rozsypywał nas po kątach.
Kiedy obce wiatry grały, obce orły na proporcach.
Przy ogniskach wybuchała niezmożona nuta swojska.

Żeby Polska, żeby Polska!
Żeby Polska była Polską!

Matki, żony w mrocznych izbach wyszywały na sztandarach Hasło:
"Honor i Ojczyzna"
I ruszała w pole wiara, i ruszała wiara w pole, od Chicago do Tobolska.

Żeby Polska, żeby Polska!
Żeby Polska była Polską!"

Regn&Parken

Heyas!
Gud vad jag känner mig pepp just nu.
Helt lycklig.
Är verkligen tvungen att blogga nu när jag mår som jag gör.
Händer inte ofta, därför tar jag vara på tillfället så att det inte slutar
med att bloggen inte bara innehåller en massa tjöt om allt dåligt som hänt mig.
För nu är jag verkligen glad.
Vet egentligen inte varför..
Allt jag gjorde var att ta på mig min vita mössa, en matchande halsduk,
(som jag älskar), tog min hunds koppel samt ett paraply och gick ut.
Satte på Parken, går aldrig ut utan mp3. <3
Och så gick jag bara.
Det var helt tomt ute, det enda man kunde höra var regnet.
Himlen hade öppnat sig.
Regnet öste ner och jag bara stod där.
Jag stod under en lykta, såg upp mot ljuset, såg de små regndropparna och log.
Mitt liv är ändå underbart ibland.
Jag har min fina familj, mina helt underbara vänner samt den bästa pojkvännen som existerar.
Bäst av allt är att alla dessa människor bryr sig om mig.
Känner mig speciell, faktiskt.


Parken - Jag har gått vilse Lisa (kunde inte hitta "Glitter")




By the way.. I love you hun. <3

You..

Jag skäms, jag skäms som fan.

Tårarna bara rinner och jag skäms, skäms och hatar.

Jag hatar som sagt det faktum att jag älskar dig så jävla mycket.

Det är orsaken till varför det gör så ont.

Jag hatar det faktum att jag inte kan be dig att dra åt helvete.

Det är just det som får allt att verka helt fel.

Och jag hatar det faktum att jag inte kan leva utan dig.

Men mest av allt så hatar jag mig själv för allt det här..

"I look away then I look back at you,

you tryin' to say the things that you can't undo..

You're the only one I'd be with till the end.

When I come undone, you bring me back again.

Today's the day I pray that we make it through.

Make it through the fall, make it through it all.

And I don't wanna fall to pieces,

I just wanna sit and stare at you.

I don't wanna talk about it.

And I don't want a conversation,

I just wanna cry in front of you.

I don't wanna talk about it..

Cause I'm in love with you."

Fast den försvann nyss.. den ihåliga känslan.
Ännu en gång lyckades han.. han fick bort den..
Jag vet verkligen inte hur han gör det, han får allt att försvinna. <3

Kanske.

Hej och förlåt, jag är seg som fan har jag märkt.
Men det har hänt ganska så mycket på sistone, har inte hunnit med så mycket. Skolan tar upp en stor del av min fritid. Alla älskar vi samhäll! (sarkasm.) Min mamma och hennes pojkvän förlovade sig för ett ganska så bra tag sedan.. Han har nu flyttat in hos oss, allt blev klart idag.
Jag är ganska så sur över det hela, ledsen också.
Varför? Jo, därför att allt har förändrats.. Inget är som förr.

Nya möbler, hans, som inte passar in med mammas möbler. Ser helt fel ut.
Och så tål jag bara inte hans barn, jobbiga och ouppfostrade ungar.
Allt känns fel.
Och värst av allt är att jag inte har något att säga till om.. hon lyssnar ju ändå inte. Fast nej, visst lyssnar hon.. dock så tar hon åt sig på fel sätt. Tror att jag vill förstöra för henne eller något sådant. Hon blir helt ledsen när jag säger någonting, och så går hon runt och ignorerar mig resten av dagen. Vilket får mig att må sämst.
Kul va?

Funderar på att flytta hem till mormor. Hon sa att ifall jag skulle vilja flytta in så är det bara att säga till så fixar hon ett rum åt mig. Det är bra, jag tycker om min mormor. <3
Pappa finns ju alltid som en sista utväg.. en s.k "plan B".
Det lustiga med det hela är att folk fortsätter att säga:

- Men prata med din mamma om det, jag är säker på att hon kommer förstå.

Ser det ut som att hon gör det? För i sådana fall så har jag verkligen missat något. Men ja.. jag är lycklig för mammas skull. Hon förtjänar faktiskt att ha någon.. Men.. mm. Äh, antar att jag får fortsätta att tiga, finns inte så mycket mer jag kan göra.
Kanske blir det bättre i framtiden?
Kanske.

Yeallow. <3

(Bilden är tagen på en minnesplats. Birkenau.)

Yeallow!

Detta är då min nya blogg.
Orkade inte med den gamla. Inte nog med att den var ganska så oseriös så var det så att personer från min "svarta lista" besökte den. Så jag kom fram till att det är lika bra att skaffa en ny blogg. För övrigt så är jag en ganska så social person med seriösa problem med huvudet. Min humor är sjuk, vissa kan finna den rätt så dålig, andra underhållande. Men jag är ganska så seriös av mig när det väl gäller. Tycker om att resa, gör det lite då och då.

Kom igår hem från Polen, Krakow.
Hade besökt Auschwitz - Birkenau.

Men det kommer jag att berätta om lite senare.
Och tillskillnad från de flesta ungdomar, så älskar jag historia.

Det bästa som finns, eftersom det ger oss en inblick i dagens samhälle. Varför saker och ting är som de är.

Men det får vara allt för nu. Puss på er. <3

Ps. "Yeallow" är min hälsningsfras. Yeah+Hello+W=Yeallow. Enkel addition.