Men det har hänt ganska så mycket på sistone, har inte hunnit med så mycket. Skolan tar upp en stor del av min fritid. Alla älskar vi samhäll! (sarkasm.) Min mamma och hennes pojkvän förlovade sig för ett ganska så bra tag sedan.. Han har nu flyttat in hos oss, allt blev klart idag.
Jag är ganska så sur över det hela, ledsen också.
Varför? Jo, därför att allt har förändrats.. Inget är som förr.
Nya möbler, hans, som inte passar in med mammas möbler. Ser helt fel ut.
Och så tål jag bara inte hans barn, jobbiga och ouppfostrade ungar.
Allt känns fel.
Och värst av allt är att jag inte har något att säga till om.. hon lyssnar ju ändå inte. Fast nej, visst lyssnar hon.. dock så tar hon åt sig på fel sätt. Tror att jag vill förstöra för henne eller något sådant. Hon blir helt ledsen när jag säger någonting, och så går hon runt och ignorerar mig resten av dagen. Vilket får mig att må sämst.
Kul va?
Funderar på att flytta hem till mormor. Hon sa att ifall jag skulle vilja flytta in så är det bara att säga till så fixar hon ett rum åt mig. Det är bra, jag tycker om min mormor. <3
Pappa finns ju alltid som en sista utväg.. en s.k "plan B".
Det lustiga med det hela är att folk fortsätter att säga:
- Men prata med din mamma om det, jag är säker på att hon kommer förstå.
Ser det ut som att hon gör det? För i sådana fall så har jag verkligen missat något. Men ja.. jag är lycklig för mammas skull. Hon förtjänar faktiskt att ha någon.. Men.. mm. Äh, antar att jag får fortsätta att tiga, finns inte så mycket mer jag kan göra.
Kanske blir det bättre i framtiden?
Kanske.
4 kommentarer:
älskling då.
jag önskar du kunde bo här. <3
det finns finfina skolor här i estocolmo också vettu
Gör jag med, bättre än här. <3
vännen min, jag vet exakt vad det är du menar när du säger "ja men prata med din mamma så förstår hon"... det är ju så att det inte alltid är den bästa lösningen. dels så vet jag själv hur jobbigt det var för mig själv när med min mamma. där var det också så att många sa till mig "ja, men din mamma förstår nog om du säger att de hon gör är farligt o att du är rädd, att du saknar henne". Det fungerar oftast inte så, det är något som verkligen i så fall måste visas på andra sätt.
Det är hårt. Ska försöka få till ett mail till dig om detta, hur man kan fundera o så. Kanske någon hjälp. Förstår alla känslor som du bär, alltså man kan inte mer än förstå helt, när det sker så stora förändringar som när en annan individ helt kliver in. Det är en sak att försöka o känna glädje för någon annan, men sen att helt acceptera o känna kärlek är inte alltid det självklara.
Kram kram till dig.
Ja, det är precis så. Och ingen verkar förstå det, vad det är jag går igenom med allt det här.
Kram och tack. <3
Skicka en kommentar